Efter det att jag hade kommit tillbaka till storstan, påbörjat ett nytt jobb, så var det dags att planera in den näst sista delen i min behandling. Att ta bort gallblåsan.
Hade en grundlig diskussion med min överläkare. Vi diskuterade vad och hur påföljande operationer skulle göras. För att göra allt i rätt ordning skulle därmed gallblåsan först tas bort för att därefter ta bort mina stent genom metoden ERCP som jag hade inplanterade i min pankreas. Annars kunde man få vissa konsekvenser om man gjorde annorlunda med problem att gallblåsan skulle skrynkla ihop med följdkomplikationer som man givetvis vill undvika. Jag hade fått utstå tillräcklig pina i min tidigare vistelse på sjukhuset. Om detta var vi rörande överens om behandlingsgången. Inga problem. Vidare diskuterade vi vad som skulle hända om titthålsoperationen inte skulle fungera, vilket den gör till 99 %, så innebar det att man får tillgripa en bukoperation genom att öppna buken, något som man är mindre intresserad av att få som konsekvens. Inplaneringen av gallblåseoperationen med titthål skulle ske efter det att jag skulle bevista ett 25-års jubileum nere i Tylösand innan dess. Det villa man ju inte missa.
Men först skulle jag besöka sjukhuset för att göra en sk. pre-operation, dvs. kontrollera alla mina värden så att inga överraskningar skall inträffa då man genomför den faktiska operationen – i mitt fall en titthålsoperation. Allt såg bra ut och jag kunde lämna sjukhuset efter ett kort besök. Man kollade bl.a. om mina tänder satt fast, vilket de gjorde. Men varför då kan fråga sig? Jo det har att göra med, när man blir sövd under operationen, att man kommer att bli intuberad dvs man för ner ett rör i munhålan för att säkra andningsvägarna när man är sövd. Kan redan nu säga att jag hade inga problem med detta efter operationen. En del personer upplever at man får ont i halsen och får eventuella skador i halsen etc. som givetvis går över efter ett tag.
Dagen för operation närmade sig. Skall i sammanhanget informera om att jag aldrig har blivit opererad förr. Det värsta jag varit med om är när hörselfrämjandet på 50-talet for runt i skolor och testade hörseln på alla som gick i skolan. I mitt fall hittade man att jag hade sämre hörsel på vänster öra. Min mor tyckte att jag lite för ofta svara ”va” när hon till talade mig när jag var en liten grabb. Detta resulterade i att jag fick åka till Sundsvalls sjukhus från min hemort som på den tiden var Härnösand med min mor för att ta hål på trumhinnan där det visade sig at jag hade ”beck” i mellanörat vilket säkert härrörde sig från tidigare öroninflammationer. Då var jag riktigt rädd eftersom jag skulle sövas med på den tidens narkos var eter. Jag kom ihåg när jag låg på operationsbordet att jag fick räkna baklänges från 100 och vad jag minns hann jag till 89 eller 90. Dagens narkos går betydlit snabbare. Man säger att man startar sövningen och vips är man borta utan att man vet om det.
Tillbaka till dagen då jag skulle opereras med titthålsoperation för att avlägsna min gallblåsa. Hade kvällen innan hemma, fått en speciell tvål som man skulle tvätta sig med och at man skulle ha rena sov kläder och sängkläder för minimera risken för inflammationer. Samma procedur skulle göras på morgonen innan jag åkte iväg till sjukhuset för att läggas in för kommande operation.
Blev skjutsad av min fru till sjukhuset för att minimera eventuella smitthärdar som naturligt finns närvarande på tunnelbanan. Åkte upp till 8:e våningen och anmälde mig i receptionen. Kom in på vårdavdelningen, den gamla, där alla kände igen mig från personalen – fattas bara. Ett glatt mottagande mötte mig och jag fick byta om till sjukhuskläder i detta fall med en operationsrock som är öppen baktill. Fick låsa in mina tillhörigheter för att sedan bli uppkopplad med dropp i väntan på operationen. Efter ca 1 timme var det dags att bli förflyttad ner till operationsavdelningen med alla de förberedelser som hörde därtill. Bl.a. kom en av mina läkare, en kvinnlig, och hälsade för att därefter rita med spritpenna var varje titthål skulle anbringas. Sedan såg jag inte till henne mer. Jag visste dock att det var hon som skulle operera mig och bli assisterad av min överläkare under själva operationen. Kändes mycket bra att var i händerna på 2 mycket seriösa kirurger som skulle genomföra denna typ av titthåls operation. Blev efter ytterligare väntan transporterad vidare till det allra heligaste dvs. förrummet till operationssalen med ett antal luftslussar som passerades på vägen in. Där vidtogs ytterligare inkopplingar av olika instrument för mätning av olika värden på mig för at ha koll på hur jag mår under själva operationen. Det som är lite märkligt är att man träffar inte de som skall utföra själva operationen utan det är en väldig massa andra personer som fixar och trixar med förberedelserna innan operationen, sedan blir man sövd – och det går snabbt – tills dess att man vaknar igen och inte har en blekaste aning om vad som hänt i mellantiden. Vaknade upp och man visade stolt upp min gallblåsa som var mörkröd till färgen och droppformad så vitt jag kunde uppfatta den i mitt lätt omtumlande uppvaknande. Allt hade gått enligt plan och inga komplikationer hade tillstött alls. Man hade hittat en liten sten i en gallgång. Det var allt. Blev därefter transporterad upp till min avdelning och mitt rum för att vila en stund. Blev förvånad då man inom max 2 timmar frågade vad jag ville ha för mat att äta. OK fast föda så snabbt. Givetvis antog jag utamningen och beställde pannkaka med jordgubbssylt och vaniljglass. Smaskigt värre.
På ronden efterföljande dag på förmiddagen träffade jag opererande läkare och hon sa att allt hade gått perfekt. Om inga komplikationer tillstötte så skulle jag få åka hem på eftermiddagen vilket åxå skedde.
Som sagt titthåls operationer – kan verkligen rekommenderas!!
öka farten... 